Ommegang

Ommegang är baserat på en fest som hölls den 2 juni 1549 till ära av Karl V, hans son Philip; infante av Spanien och Hertig av Brabant, hans syster Marie; Drottningen av Ungern och Eléonore; Drottningen av Frankrike.

Här kan du läsa bakgrunden till detta historiska skådespel man kan uppleva vartannat år i juni på Grote Markt i Bryssel. Titta in på evenemangskalendern och se vilka datum som gäller.

Den sista delen av texten ger en beskrivning på vad som händer och i vilken ordningsföljd.

Klicka här för att se Ommegang i youtube.

1. BAKGRUND

För att tacka Karl V, för att han valt ut Bryssel till sitt favoritresidente och sin huvudstad, inviterade gillet och korporationerna kejsaren till en stor folkfest, som i Belgien kallades ”Kermesse”. Denna kermesse hölls efter den mest prestigefulla intågningshögtid som Bryssels befolkning någonsin har gett en kejsare, nämligen den fabelaktiga ”Ommegang”.

Karl V är 59 år gammal, Nederländernas prins, romersk-germansk kejsare, kung över Spanien. Han regerar över den största delen av Amerika och över Filippinerna. Som han säger: ”I mitt rike går solen aldrig ner” Karl är inte riktigt lika vacker som sin far med tilltalsnamnet ”Philip den Vackra”. Han har ett spetsigt ansikte och en lång näsa. Men han är en stor personlighet. Hans älsklingsuttryck är: ”Ännu längre borta” Han ser kall ut, men älskar att leva i sus och dus: kött med massor av sås, kakor, öl……..och inte minst kvinnor med stor barm och fylliga bakdelar.

Han är inte så passionerad, Henrik VIII och heller inte så raffinerad och vällustig som samtida
François I. Hans drifter och lustar är korta, våldsamma och snabbt mättade. Han förblir dock trogen sin älskarinna Jeanne Vander Gheest, hela livet. Jeanne Vander Gheest, som också kallades för Jeanne från Audenaarde, kommer från en anspråkslös miljö, och är mycket yngre än honom. Hon födde en dotter till honom som fick namnet Marguerite.

Karl V gifte sig med Isabella av Portugal, som under en period på 12 år gav honom 8 barn, vilket kom till att kosta henne livet.

Hans Nederländska hov, som han placerat i Bryssel i Hertigen Brabants palats, är typisk burgundisk.


Pieter Brueghel är år 1549, året för vår kermesse, fortfarande en ung man. Han är omkring 20 år gammal och en mycket duktig lärling. Det är Bruehgel, tillsammans med sin älskade Mayken Coeck, som kommer att ta emot Dem till kermessen. Brueghel föddes mellan 1525 och 1530. Varför? Det är inte hundra procentigt säkert: kanske I Breda, Bruegel i det nuvarande Nederländerna, eller kanske i Kleine-Brogel eller i Groote-Brogel i provinsen Limburg? Man vet fortfarande inte. Från 1545 är han lärling i Pierre Coecks ateljé i Antwerpen och år 1551 blev han utnämnd till mästare. Efter en lång resa i Italien gifte han sig med Mayken Coeck, och bosatte sig i Bryssel i stadsdelen ”De Marollen”. De får två söner: Pieter Brueghel (även kallad ”den yngre”) och Jan Brueghel. Pieter Brueghel dör i september 1569 och begravs i Vår Frus kapell, där man fortfarande kan se hans grav, som är smyckad med ett konstverk av Rubens.

Jean De Locquenghien är en dynamisk politiker. Han är riddare från Koekelberg och Pamel, och blir borgmästare för Bryssel år 1549. Han är grundläggaren av Willebroeck kanalen, som den en gången var en enorm teknisk prestation.


Borgarmannen och borgarkvinnan representerar stadens ledande sociala klass. De är inflytandesrika och rika personer.

Munken är en munk från landsbygden utan en riktig utbildning. Han pratar lite kökslatin blandat med franska och den lokala dialekten. Han har mer fastnat i köttets och bordets vällust samt avlatshandel (som tillåter honom att tillfredställa sina flyktiga önskningar) än sitt kall till att hjälpa och ta sig ann sin församling.


Den runtströvande soldaten är en evig efterkommande av de stora kompanierna. Han hyr ut sina tjänster och sina många kunskaper, från landsbygd till landsbygd och från stad till stad. Han är lite av varje: handelsman, spelare, gycklare….

Vagabonden är en stackare: han är lite dum, han tigger och ljuger, stjäl……..och underhåller allmänheten.

Gycklaren är en akrobat, en jonglör och en lindansare.

Värdinnan är mycket gästfri, hon styr festen som en riktig mästare.

Bönderna och hantverkarna utgör Bryssels glada befolkning.

Matlagning under 1500-talet.

1500-talets matlagning är ett arv från medeltiden och har uppstått tack vare en blandning av den gallo-romanska kökskonsten och barbariska vanor importerat av alla de olika embryon, som har översvämmat Europa. Först ca hundra år senare kommer alla de nya produkterna på våra tallrikar från det då nyupptäckta Amerika.

Följande produkter hade vi inte på vårt bord under 1500-talet:

• Ananas: kommer från de caribiska öarna under 1600-talet.
• Kaffe: ursprungligen från Yemen, blev känt i Europa under 1600-talet
• Endiver: ”uppfanns” 1871-72 av Her Toone De Koster i sin trädgård Park Josaphat i Bryssel
• Jordgubbar: ursprungligen från Amerika, men man hade skogsjordgubbar i Belgien redan under 1500-talet.
• Apelsiner: dyrkades i Spanien under 1400-talet, bara tillfälligt på Nordeuropas bord.
• Potatis: medtaget från Sydamerika under 1600-talet, under 1700-talet tvingade Parmentier att de skulle finnas på bordet.
• Tomater: kom från Amerika i slutet på 1500-talet.

Följande produkter fanns på bordet under 1500-talet:

• Kött: griskött samt biprodukter som korv, olika patéer, späck, blodkorv osv. Vilt, också storvilt. Kalvkött och fårkött fanns sällan på bordet.
• Fisk: färsk- och saltvattensfisk som färsk, saltad eller rökt. Fisken antingen grillades, koktes, friterades eller gjordes som fiskpaté etc.
• Grönsaker: det fanns inte så många olika sorter som idag: bönor, rovor, rädisor och olika sallader.
• Frukt: åts bara säsongsvis. Från trädgården fick man äpple, päron, nötter, vindruvor och från skogen björnbär, hallon och blåbär. Från Mellanöstern kom där ibland fikon, dadlar, citroner och apelsiner
• Kakor och andra sötsaker: allt gjordes av honung. Buddingtårta, pajer fyllda med torkade frukter och honung, brödkakor, risgrynsgröt men honung och mandlar. Det fanns våfflor, pannkakor, tårtor, frityrstekta bakverk, vattenbakelser och släta kakor.
• Kryddor: kaffe, te och tobak kände man inte till. Alkohol fanns bara i mycket begränsad omfattning. Det användes kryddor och urvalet var mycket stort. Socker, som även kallades för Indiskt salt, var mycket sällsynt och mycket dyrt, och användes bara i apoteket.
• Örter: lök, timjan, persilja, schalottenlök, smalbladig timjan och framförallt vitlök. Ättika, surt vin och senap.
• Bröd: den heliga och mest essentiella födan. Man åt många olika slags bröd: hushållsbröd, borgarbröd, skaldjursbröd, bisquit (bröd bakad två gånger) och grillat bröd.
• Olja eller smör: matlagning med smör var inte så populärt innan 1400-talet. Man använde späck och olja. Under 1500-talet blev smör mer värdesatt, och medeltidens smala midja försvann för att berömma renässansens ”feta” midja.
• Dryckesvanor: vatten och vin. Vingårdarna fanns i Nordfrankrike, och därifrån skulle man få vin till gudstjänsterna. Man drack vinet medan den fortfarande var mycket ung. Cervoise (öl) var mycket utbrett i hela Europa. I Bryssel och i Pajottenland blev öl produktionen otroligt viktig men tanke på Lambic, som är basen för bryggning av andra slags öl som Farao, Geuze, Kriek, Blanche-Lambic. Hypocras (gjort på rödvin) och Clairet (av vittvin) var matsmältningsfrämmande dryck. Hydromel, cider och fruktvin dracks också mycket.

Bordsskick

Man åt med fingrarna. Tre fingrar och till hjälp hade man en kniv eller en gaffel. Till allla måltider åt man bröd. Användandet av gaffel begränsades till köket, en lång och fin gaffel användes för att provsmaka frukterna. Man blandade sött och salt saker utan några som helst problem. Det var inte konstigt att äta frukt eller sallad som förrätt, att njuta fisk efter steken för att avsluta med ost.


2. OMMEGANG

I. Stadsledningens tåg
- Trummor och pipor samt stadsvakter
- Stadens symboler: Blomman Iris och nykeln
- Vikten av
- ”Amman af Bruxelles”: Hertigen av Brabants representanter ansvariga för rättigheter och privilegier av prinsen inkl. Justitiets administration.
- Riddare Guillaume le Tourneur i en röd klänning och rött släp, tätt följd av sina pager
- Vapenflaggan av Bryssels sju släkter: Sweerts, Sleeus, Coudenberg, Serroelofs, Serhuyghs, Steenweghs och Roodenbeke, bärs av fanbärare.
- Jean de locquenghien, länsherren av Koekelberg i en svart klänning och svart släp, efterföljd av sina pager.
- De sju rådmännen i långa rödvioletta jackor.
- Tas emot av släkterna i röda jackor.
- Stadens nio bärare representerar de två tornen (det stora tornet och det blå tornet) samt stadsporten (Leuven, Coudenberg, Halle, Anderlecht, Flandern, Laken och Köln)
- Förmannen för ”Nationer” i svart klänning och röd jacka (sedan 1421 var de olika gillena formade till såkallade ”nationer”, vars representanter var medlemmar av stadsrådet som rådgivare och kassörer)
- Kassörerna i ”Nationer” i korta röda klänningar.
- Rådgivare av ”Nationer” i korta röda klänningar.
- Fanbärare

II. De kungliga värdarnas tåg

- Fanbärare
- Vapenhållare
- Boxen med Bryssels köpstadsprivilegier.
- Flaggorna av de 17 provinserna (Brabant, Limburg, Luxemburg, Flandern, Artois, Hainaut, Namur, Antverpen, Mechelen, Gelderland, Holland, Zeeland, Zutphen, Friesland, Utrecht, Overrijssel, Groningen)
- Äregäster
- Jaktfölje (Sint-Hubertus bärare, Oysel hund och Laverack Llewellyn setter) efterföljd av pager
- Falkoners
- Ungerns flagga
- Charles de Bernemicourt, ”viscount” av Thieuloye, drottnignens hovmästare och rådgivare
- Margaret av Öserrike, drottningen av Ungern, Kroatien och Bohemien, regenten av Nederländerna och Lady av Binche, i blomsterfärgad klänning, en jacka utan armar och en mantel.
- Hovdamerna Yolande de Werchin, prinsessan av Epinoy; Anne du Chasteler; Louise de Marnix; Marie de Hamal, änkan efter Jean de Rubempré, lord av Gosselies; Fröken de Sierstein.
- Biskoppen af Liège.
- Georges av Österrike, biskopen av Liege.
- Flaggan av Nassau
- William av Nassau, prinsen av Oranje
- Pedro de Felices, härförare av St. Jean orden
- Juliana de Stolberg, komtesse av Nassau-Dillenburg (Pedro de Felices mor)
- Elisabeth de Nassau-Corroy, lady af Renesse d’Elderen
- Aleyde af Tour en Tassis, hustru till Jacques Maes, rådmannen af Brabant
- Louis, greve av Stolberg, lord af Agimont
- Danmarks flagga
- Christine av Danmark, hertiginnan av Lothringen, i en blå och gul brokadklänning med stora pälsarmband.
- Gutiere Lopez de Padilla, hovmästare till Infante
- Ruy Gomez de Silva, senare prinsen av Eboli och Philip II:s favorit
- Marie de Montmorency, komtesse av Lalaing
- Jacqueline av Burgundiet, lady av Cruyninghen
- Den franska flaggan
- Eleonore av Österrike, drottningen av Frankrike, i orange klänning med vit och gyllene brosch, härtill en passande mantel, efterföljd av pager.
- Hovdamer till Eleonore av Österrike: Sabine av Bayern, komtesse av Egmont; Françoise de Brederode, baronesse av Merode Westerloo; Anne de Rennebourg, komtesse av Lalaing-Hoogstraten; Beatrice Pachero, komtesse av Entremont; Anne av Burgundiet, komtesse av Boussu
- Fanbärare
Kejsarens hov:
- Karl V:s kungliga fanfar
- Flaggbärare till de fria städerna i Storhetsdömmet Brabant
- Bärarna av det kejserliga vapnet (en örn och två huvud)
- Herolders
- Philibert de la Baume, baron av Montfauconier, kejsarens hovmästare
- Prinsen av Arcoli.
- Hovets uppropare, riddare Pierre d’Overloop
- André Vésale, den störste anatomen under 1500-talet.
- Hovmän och hovdamer
- Stander af Toison d’Or
- Herolder af Toison d’Or
- Nicholas Nicolaï, riddare, rättskrivare, i sort klänning och lång röd jacka med hermelin.
- Riddernna af Toison d’Or, i röda jackor och hattar kantade med hermelin.
- Jean III, baron af Trazegnies, dekan af Toison d’Or orden.
- Hugues de Mélun, baron af Antoing
- Lamoral, greve af Egmont, prins af Gavre
- Claude de Vergy, baron af Champlite, greve af Gruyères
- Philippe de Lannoy, son till Charles de Lannoy, besegrad af Pavia, general för Karl V
- Karl, 2. greve af Lalaing
- Thebanske trumpetare, pukslagare, vapenskjöldar, militörflaggor.
- Det kungliga emblemet: Toison d’Or ordens emblem buret av Richard de Merode; Spiran buret av Charles de Trazegnies; Svärdet buret av Philippe de Ste Altegonde, lord af Noircarmes; Globen buret av Gaspard de Robles; Kronan buret av Antoine de Tolède; kejsarens hushund; Officerare och Snapphanar
- Karl V, i svart klänning, ordensband och fårskinn av Toison d’Or
- Philip, Infante av Spanien, hertigen av Brabant, i svart sammet och ordens emblemet av Toison d’Or
- Snapphanar och fanbärare
- Riddarbud

III. Underhållning

- Flagg konstnärer
- Pavane dans

IV. Tåg med de kungliga följet

- Pukslagare, den kejserliga vapenskölden, thebanske trumpetare
- Den kejserliga eskorte, fanbärare till den kejserliga besittelsen (Castilien, Léon, Grenada, Aragon, Napoli, Navarra, Sevilla, Mallorca, Sardinien, Österrike, Burgundiet, Cordoba, Galicien, Valencia, Toledo, Jerusalem, Sicilien, Amerika, Indien och Ungern)

V. Det historiska Ommegang

- Fanbärare
- Hästryttare som bär staden Bryssels fana.
- Riddare som bär fana.
- Bärare av fredsbudskap och hans följevän
- Bärare av stadens vapenskjöld
- Fourquet fanfar
- Binche deputation: ASBL Orden av Maria af Ungarn, inlett av den ungerska flagggan och efterföljs av rådmän; ASBL Binche 1549, inlett av sin flagga; bärare av boxen med privilegier; bäraren av Keersen, en stock med en bild av bärarens viktigaste verktyg; hantverkarens flagga; St. Sébastien-Haacht gille; resande dockteater; bärare av flaggan till ”tidens lek”; flaggan av St. Gudule; St. Gudule, hennes ledsagor och en liten djävul; retoriken, Jungfrun med ledsagare och unge
- Gillena: Les Arquebusiers de Saint-Christophe, grundat år 1477; Le Serment Royal des Saints Michel et Gudule, grundat år 1480; Le Grand Serment Royal des Archers de Saint-Sebastien, grundat år 1381; Le Grand Serment Royal et de Saint-Georges des Arbalétriers de Bruxelles, grundat år 1381; L’Ancien Grand Serment Royal et Noble des Arbalétriens de Notre-Dame du Sablon, grundat år 1213
- Vagnen med Jungfrun af Sablon: Beatrice Soetkens och hennes man. ”Notre-Dame à la Branche” omringat av bedjande människor, som bär faklor.
- Fanbärare

VI. Brueghel festen

- Kämpar och symboliska djur: Den helige Mikael; Morfar; Mormor; Janneken och Mieke; Klockspelare; Örnen, Bayard hästen; Enhörning; Fisk; Kameler och Hästar
- Dockteater
- Lyckohjul
- Barnlekar
- Styltgångare

VII. Grand Finale

- Ringdans gjort av Marchienne
- Bengaliskt fyrverkeri.