Öl - nu och då

”De kan stå emot hunger och kyla, men deras törst efter öl får dem på villovägar.”

Den romerska historikern Tacitus observerade snabbt denna flamländska svaghet. Även medeltida munkar upptäckte att det att dricka öl inte var lyx utan en nödvändighet i Flandern. Det var munkarna som erbjöd mat och dryck till hungriga och törstiga tiggare och pilgrimer som kom till klostren. Men munkarna hade ett problem: dricksvattnet var inte alltid rent. Så de smarta munkarna löste problemet genom att koka vattnet och brygga öl istället!

Annars var det mest kvinnorna i hemmet som bryggde ölet före 1100-talet. När bryggarna började etablera sina aktiviteter i städerna, blev ölbryggning ett erkänt yrke. Bryggarna bildade gillen och blev maktfulla medborgare, de fortsatte att vara respekterade genom de följande århundradena. Bryggaren i samhället var ofta borgmästaren.

Öl har varit flamländarnas favoritdryck i mer än två tusen år. Men vad är det då som gör deras öl så enastående? Här kommer lite nyttig fakta och information som du kan ha användning för.

Trappistöl och klosteröl

Öl bryggs fortfarande inom klostermurarna i Flandern. Trappistmunkarnas öl från Westvleteren, Westmalle och Achel är bland det bästa som produceras av bryggerierna i Flandern. Det finns också klosteröl, som inte bryggs på klostren utan bara använder klostrenas namn. Välkända exempel är Affligem, Corsendonck, Ename, Grimbergen, Oostmalle och St-Bernardus.

Stark export

Hela Belgien har fortfarande ca 113 bryggerier. De flesta finns i Flandern, spridda över hela den flamländska provinsen. Dessa bryggerier har de senaste årtiondena riktat sin uppmärksamhet mot utlandet. Mer än en tredjedel av produktionen är nu till export. Öljätten InBew vinner naturligtvis ölälskarnas hjärta över hela världen med sin Stella, Hoegaarden och Belle-Vue, men öl från mindre flamländska bryggerier hittar också ut till den internationella marknaden.